Uppgift: Franska revolutionen

Franska revolutionen

A. Se film

Se valfri kortfilm om franska revolutionen på so-rummet

Se filmen två och två, tillsammans med din bänkkompis...
Ta reda på:

• När?
• Var?
• Hur?
• Varför?
• Konsekvenser? 

Diskutera filmen och frågorna med bänkkompisen, har ni förstått filmen? 

--------------------------



B. Skriv på Blogger

1. Skriv en egen sammanfattning av filmen (löpande text)
(utgå från frågorna när, var, hur varför och konsekvenser) (minst 50ord)


2 Eget resonemang (löpande text)(minst 100ord, gärna fler)

Hjälpfrågor för ditt resonemang:
Vad tycker du om händelsen? Argument för/ argument mot
Finns det något eller några problem? Vilka? Varför?
Hade man kunnat göra på något annat sätt? Hur i så fall? Andra lösningar?
Hur hade du agerat om du deltagit?

Använd följande sex begrepp i ditt resonemang; 
monarki/ republik/ demokrati/ diktatur/ privilegier/ ideologi/ revolution

----------------------------
Sista fem minuterna...

3 Gå in på din "klasslistekompis" (närmast efter dig på klasslistan) Blogger...
Läs och ge respons på kompisens resonemang kring franska revolutionen/ håller du med kompisen? Varför/varför inte?

Franska revolutionen 1789

Franska revolutionen    Minikurs

Frankrike. Under 1700-talet var Frankrike Europas största land med sina 26 miljoner invånare. Det var också det rikaste landet och de franska kungarna var Europas mäktigaste härskare. Alla beundrade den franska konsten och litteraturen. Alla förnäma och rika människor ute i Europa, även i Sverige, talade franska.

trikoloren

Kungen och drottningen.  Ludvig XVI var Frankrikes kung 1789. Ludvig var en liten, närsynt och fumlig man. Hans främsta intressen var mat och jakt. Drottningen, Marie-Antoinette, var främst intresserad av kläder, smycken, fester och kortspel. Hon kom från Österrike och gifte sig vid 16 års ålder med Ludvig som då var 19 år. Kungaparet bodde i det vackra slottet Versailles utanför Paris. Där bodde kungaparet tillsammans med 1 000 hovmän och 4 000 tjänare. Versailles var det vackraste slottet i Europa.

Ett orättvist samhälle. Det franska folket var indelat i tre grupper (stånd): adel, präster och resten av folket. Adeln och prästerna, som bara utgjorde en halv miljon av Frankrikes 26 miljoner invånare, ägde hela 35 procent av den odlade jorden. Adeln och prästerna hade förmåner (privilegier) som inte bönderna hade, de behövde inte betala skatt och bara adelsmän kunde bli ämbetsmän eller officerare. Under 1700-talet hade handeln ökat och många företagare blev förmögna. De kunde inte inse varför adeln skulle ha sina privilegier.

Orsaker till revolutionen. Mot slutet av 1700-talet växte missnöjet i Frankrike. Det var främst det tredje ståndet som protesterade mot adelns privilegier. 1789 befann sig den franska staten i en ekonomisk kris. Frankrike hade krigat mot England när Frankrike hjälpte de nordamerikanska kolonierna att bli fria. Detta krig var dyrbart för Frankrike. Dessutom drabbades Frankrike av missväxt, och priset på bröd fördubblades. Nu började allt fler och fler människor tycka att ståndsindelningen var föråldrad och dålig, och att det kungliga enväldet byggde på tankar som stred mot förnuftet.

Upplysningen. Kritiken kom främst från författare som Voltaire och Rousseau. Dessa författare var representanter för den sk. Upplysningen som innebar att om människorna skaffar sig kunskaper blir de upplysta och förnuftiga och då kan man fatta kloka beslut. Nu försökte kungen förbättra Frankrikes ekonomi genom att lägga fram ett förslag att alla skulle betala skatt. Det protesterade naturligtvis prästerna och adelsmännen emot. Då valde kungen att kalla representanter för de tre stånden till en riksdag. Det var den första riksdagen på 175 år i de enväldiga kungarnas Frankrike.

Riksdagen samlas. I maj 1789 samlades den franska riksdagen i Versailles. Den bestod av 300 adelsmän, 300 präster samt 600 personer från det tredje ståndet. De flesta i det tredje var jurister, journalister, köpmän och lärare. Inte en enda bonde eller arbetare hade valts. Tidigare hade varje stånd haft en röst vardera. Därmed räknade adelsmän och präster att de skulle få igenom sin vilja. Nu krävde det tredje ståndet att alla riksdagsmän skulle sammanträda och rösta gemensamt. Det ville inte kungen gå med på. På morgonen den 20 juni lät kungen låsa tredje ståndets mötessal.  När det tredje ståndet inte kunde komma in gick de till en tennishall i närheten. Där lovade de varandra att inte skiljas åt förrän de hade gett Frankrike en författning, som var mer rättvis för alla i landet. Efter ett par dagar gav kungen efter och han uppmanade prästerna och adelsmännen att förena sig med det tredje ståndet. Därmed hade den gamla ståndsriksdagen blivit en enkammarriksdag, och den kom att kallas nationalförsamling.

Fästningen Bastiljen. Tredje ståndets aktioner skrämde nu kungen. Därför lät han samla 30 000 soldater kring Versailles och Paris. I Paris steg priset på bröd ytterligare och rykten surrade i luften. Många var rädda att kungen skulle upplösa den nya nationalförsamlingen. På morgonen den 14 juli 1789 gick det rykten om att trupper närmade sig Paris. Folkmassorna trodde att det fanns vapen i den medeltida fästningen Bastiljen, som då användes till fängelse.  Nu började folk angripa Bastiljen för att få tag på vapen, men efter ett tag kom förhandlingar igång med Bastiljens chef.  Då hade endast en person bland försvararna dödats, medan minst 98 dödades och 73 skadades bland angriparna. Chefen fick i löfte att ingen skulle dödas om han öppnade Bastiljen.

När fästningen öppnades dödades tre av soldaterna i fästningen och en full kock sprang fram och dödade chefen, och på natten fördes hans avhuggna huvud uppsatt på en stång i triumf genom Paris gator. Den 14 juli var en av de avgörande dagarna under franska revolutionen. Kungen tvingades dra tillbaka sina trupper och nationalförsamlingen var räddad och folket hade segrat över förtryckarna. Därför har den 14 juli blivit Frankrikes nationaldag.

Frågor. 1. Nämn fakta om kungen och drottningen. 2. På vilket sätt var Frankrike ett orättvist samhälle?

3. Nämn några orsaker till revolutionen. 4. Förklara uttrycket: Upplysningen. 5. Vad hände när riksdagen samlades? 6. Nämn fakta om: nationalförsamlingen. 7. Redogör för stormningen av Bastiljen.

Frihet, jämlikhet och broderskap. Nu spred sig oron ut i landet och även bönderna gjorde uppror. På flera ställen stormades adelsmännens slott av rasande bönder. De förstörde förteckningarna över alla de avgifter som de hade betalat till godsägarna. Alla dessa oroligheter påverkade nationalförsamlingen.

Den 4 augusti 1789 beslöt nationalförsamlingen att alla adelns och prästernas privilegier skulle avskaffas. Lagen skulle hädanefter gälla lika för alla. Alla skulle betala skatt och alla privilegier skulle försvinna. ”Frihet, jämlikhet och broderskap”, blev revolutionens slagord.

Nya reformer.  Under åren 1789-1791 genomförde nationalförsamlingen många reformer. Det innebar att kungen miste all politisk makt. Men någon jämlikhet infördes inte. Endast vuxna män med en viss inkomst fick rösträtt till nationalförsamlingen. Det var de rika borgarna som hade fått makten efter revolutionen. De stora förlorarna var bönderna och kvinnorna (som inte hade någon rösträtt).

Kungafamiljen flyr. Kungafamiljen bodde nu i Paris där de bevakades av Nationalförsamlingens trupper. Nu hade kungen bestämt sig för att fly från Frankrike. Det var den svenske greven Axel von Fersen som planerade flykten. Fersen var förmodligen älskare till drottning Marie-Antoinette. Hela kungafamiljen var förklädd när de reste med häst och vagn mot gränsen i norr den 20 juni 1791. Nästan framme stoppades vagnen eftersom kungen var igenkänd. Bevakad av soldater fördes kungafamiljen åter till Paris.

Krig. Under våren 1792 beslutade nationalförsamlingen att Frankrike skulle anfalla Österrike för att sprida revolutionens idéer. Snart var man även i krig med Storbritannien och Preussen (nutida Tyskland). För att klara av kriget infördes allmän värnplikt. Den nya värnpliktsarmén gav snart Frankrike övertag i krigen.

Kungen anklagades för förräderi mot fosterlandet, dömdes och avrättades. Även drottningen Marie-Antoinette avrättades. Nu blev Frankrike en republik. Snart utbröt det strider inom de grupper som startat revolutionen. Många bönder stödde sina bypräster, och ute på landsbygden flammade motrevolutioner upp.

Skräckväldet. Nu inrättade nationalförsamlingen ett välfärdsutskott som skulle göra så att det blev lugnt i landet. Ledare för utskottet blev advokaten Robespierre.  Under åren 1793-1794 styrde Robespierre landet som diktator. Robespierre blev med tiden allt mer maktgalen och Frankrike var nu inne i den bloddrypande period som kallas skräckväldet. Vem som helst kunde misstänkas vara motståndare till revolutionen och avrättas i giljotinen. Men till sist gjorde en del medlemmar i nationalförsamlingen uppror mot Robespierre. De lyckades fängsla Robespierre och så miste han själv huvudet i giljotinen. Därmed var skräckväldet slut. 

Napoleon. Efter Robespierres död avskaffades den allmänna rösträtten. Fem år senare, 1799, tog generalen Napoleon Bonaparte makten genom en statskupp. För att göra sig populär bland fransmännen lovade han dem fred. Den slöts 1802 efter tio år av krig i Europa. År 1804 utropade han sig till kejsare. Den första franska republiken fanns inte längre. Napoleon kom från ön Korsika och släkten var italiensk och levde på att odla vin. När revolutionen bröt ut gjorde Napoleon en snabb militär karriär. 1799 utnämndes han till general, bara 24 år gammal. Vid 30 års ålder, var han Frankrikes envåldshärskare.  1804 kröntes han till kejsare. Det var påven som krönte Napoleon, men han själv satte kronan på sitt huvud.

Strider. Under Napoleons tid erövrade de franska arméerna nästan hela Europa.  Napoleon kunde dock inte komma över till England men 1812 hade Napoleon bestämt sig för att erövra det väldiga Ryssland. Med 500.000 soldater gick han in i Ryssland, där de ryska soldaterna drog sig undan och brände byar.  När den stora armén tågade in i Moskva, var staden utrymd. Nästa dag började den brinna och den brann i sex dagar. Det var ryssarna som förstörde staden. Soldaterna var inte rustade för den ryska vintern och den ryska armén anföll hela tiden. En halv miljon soldater hade tågat in i Ryssland. Fem månader senare kom mindre än 30 000 av dem tillbaka. Nu bildades ett förbund mellan de europeiska staterna och Napoleon besegrades. Napoleon avsattes 1814 och fördes till den lilla ön Elba utanför Italiens kust.

Ett år efter deporteringen till Elba återvände Napoleon till Paris där han tog makten. Men den 18 juni 1815 möttes Napoleons armé en brittisk och preussisk armé vid den lilla byn Waterloo i Belgien. Det blev kejsarens sista strid. Hans armé besegrades och hundra dagar efter sin återkomst till Frankrike tvingades han än en gång lämna sin tron. Napoleon förvisades till ön S: t Helena i södra Atlanten. Där bodde han strängt bevakad av brittiska soldater. Napoleon dog 1821, troligen av sviterna av ett magsår, men det finns forskare som anser att Napoleon blev förgiftad av arsenik av britterna.

Frågor. 8. Nämn fakta om revolutionens slagord. 9. Vad gjorde kungafamiljen? 10.Nämn fakta om: skräckväldet. 11. Vad hände med kungaparet? 12. Nämn fakta om Napoleon med utifrån några viktiga år. 13. Redogör för anfallet mot Ryssland 1912. 14. Vad hände vid Waterloo? 15. Vad hände med Napoleon.

H C Andersen (född 1805- död 1875)

Elddonet
Ur Sagor av HANS CHRISTIAN ANDERSEN

"Det kom en soldat marscherande framåt landsvägen: ett tu, ett tu!"

Så börjar sagan om Elddonet. Denna inledningsmening är typisk för sagoberättaren H C Andersen ­ enkel, rakt på sak, direkt in i handlingen ­ och skriven som om den kom direkt ur en sagoberättares mun. Ett tu, ett tu!

Vi brukar skilja mellan folksagor och konstsagor. Folksagor kallas de uråldriga berättelser som vi inte vet var de kommer ifrån och som inte har någon namngiven författare. När sagorna kom på modet i Europa under 1700­ och 1800­talen började en del författare att skriva nya sagor. Den ojämförligt störste och mest berömde av dessa är dansken Hans Christian Andersen, vars konstsagor läses över hela världen.
Elddonet ingick i hans första sagosamling, Eventyr fortalte for b0rn, och den bygger på en historia ­ en folksaga ­ som han hört i sin fattiga barndom i Odense. Men han berättar den på sitt alldeles speciella sätt.


Det kom en soldat marscherande framåt landsvägen: ett tu, ett tu! Han hade sin ränsel på ryggen och en sabel vid sidan, för han hade varit ute i kriget, och nu skulle han hem. Så mötte han en gammal häxa på landsvägen; hon var så otäck, hennes underläpp hängde ända ner på bröstet.

Hon sade: ­ God afton, soldat, det var en fin sabel och en stor ränsel du har! Du är då en riktig soldat! Nu ska du få så mycket pengar du vill ha!
­Tack ska du ha, gamla häxa, sade soldaten.
­Ser du det där stora trädet? sade häxan och pekade på trädet som stod bredvid dem. Det är alldeles ihåligt inuti! Det ska du klättra upp i toppen på, så får du se ett hål som du kan glida ner i, och så kommer du långt ner i trädet! Jag ska binda ett rep om livet på dig, så kan jag hissa upp dig igen när du ropar på mig!


­Och vad ska jag nere i trädet att göra? frågade soldaten.
­Hämta pengar! sade häxan. Du ska veta att när du kom­ mer ner i botten på trädet så är du i en stor gång; där är all­ deles ljust, för där brinner flera hundra lampor. Så ser du tre dörrar, dem kan du låsa upp, nyckeln sitter i. Går du in i den första kammaren ser du mitt på golvet en stor kista, och på den sitter en hund. 

Han har ögon så stora som ett par tekoppar, men det ska du inte bry dig om! Jag ger dig mitt blårutiga förkläde, det ska du breda ut på golvet. Gå sen kvickt fram och ta hunden, sätt honom på mitt förkläde, öppna kistan och ta så många slantar du vill ha. Det är kop­ parpengar alltihop, men vill du hellre ha silver ska du gå in i nästa rum. Där sitter en hund som har ögon så stora som kvarnhjul, men det ska du inte bry dig om, utan sätt honom på mitt förkläde och ta av pengarna! Vill du däremot ha guld så kan du få det också, så mycket du orkar bära, om du går in i den tredje kammaren. Men hunden som sitter på penningkistan där har ögon så stora som Rundetaarn*. Det är en baddare till hund, må du tro! Men det ska du inte bry om.

­Nå, får jag repet om livet då, sade soldaten.
­ Här är det, sade häxan, och här är mitt blårutiga förkläde. Så klättrade soldaten upp i trädet, lät sig firas ner i hålet och stod nu, som häxan hade sagt, i den stora gången där de många hundra lamporna brann.
Nu öppnade han den första dörren. Hu, där satt hunden med ögon så stora som tekoppar och glodde på honom!
­Du var mig en näpen gynnare, sade soldaten, satte honom på häxans förkläde och tog så många kopparslantar som fick rum i hans ficka, stängde kistan, lyfte upp hunden på den igen och gick in i det andra rummet. Oj oj, där satt hunden med ögon så stora som kvarnhjul!

­Du borde inte stirra så på mig, sade soldaten, du kan få ont i ögonen! Och så satte han hunden på häxans förkläde. Men då han såg de många silverslantarna i kistan kastade han bort alla kopparmynten han hade och fyllde fickan och ränseln med rena silvret. Så gick han in i den tredje kamma­ ren. Nej, det var för otäckt! Hunden därinne hade verkligen ögon så stora som Rundetaarn, och de snurrade runt i skal­ len som ett par hjul!
­God afton, sade soldaten och tog åt kasketten*, för en sådan hund hade han aldrig skådat förr. Men då han hade sett litet på honom tänkte han att nu kan det vara nog, lyfte ner honom på golvet och öppnade kistan. Kors i allsin dar så mycket guld där fanns! Han kunde köpa hela Köpenhamn för det, och bakelsegummornas sockergrisar och alla tennsoldater, piskor och gunghästar i hela världen! Ja, det var minsann pengar! Soldaten kastade alla silverslan­ tarna som han hade fyllt sina fickor och sin ränsel med och dig om. Sätt honom bara på mitt förkläde, så gör han dig inget ont, och ta ur kistan så mycket guld du vill ha!

­Det var ju inte så tokigt, sade soldaten. Men vad ska jag ge dig i gengäld, din gamla häxa? För något vill väl du också ha, kan jag tänka!
­Nej, sade häxan, inte en skilling vill jag ha! Du ska bara hämta ett gammalt elddon åt mig som min farmor glömde när hon sist var där nere!

24 Hans Christian Andersen
stoppade dit guld i stället. Ja, alla fickorna, ränseln, kasket­ ten och stövlarna blev så fulla att han knappt kunde gå. Nu hade han pengar! Hunden satte han upp på kistan, smällde igen dörren och ropade upp i trädet: ­ Hissa upp mig nu, gamla häxa!
­Har du elddonet med dig? frågade häxan.
­Det var sant, sade soldaten, det hade jag rent glömt av. Och så gick han och hämtade det. Häxan hissade upp honom, och så stod han åter på landsvägen med fickor, stöv­lar, ränsel och kaskett fulla med guldpengar.
­Vad ska du med elddonet till? undrade soldaten.
­Det angår dig inte! sade häxan. Nu har du ju fått pengar, ge mig elddonet!
­Prat, sade soldaten, tala bara om vad du ska ha det till, annars drar jag min sabel och hugger huvudet av dig!
­Nej, sade häxan.
Då högg soldaten huvudet av henne. Där låg hon! Men han knöt in alla sina pengar i hennes förkläde, tog det som ett knyte på ryggen, stoppade elddonet i fickan och gick raka vägen till staden.
Det var en vacker stad, och på det allra vackraste värds­ huset tog han in, beställde de allra bästa rummen och mat som han tyckte om, för nu var han rik när han hade så mycket pengar.


Tjänaren som skulle borsta hans stövlar tyckte nog att det var ett par löjliga gamla stövlar en så rik herre hade, men soldaten hade ännu inte köpt sig nya. Nästa dag fick han stövlar att gå i och kläder som var fina! Nu hade han blivit en förnäm herre, och folk berättade för honom om all den grannlåt som fanns i deras stad, och om kungen, och vilken vacker prinsessa hans dotter var.

­Var kan man få se henne? frågade soldaten.

­Henne får man alls inte se, sade de allesamman, hon bor i ett stort kopparslott med många murar och torn! Ingen utom kungen får gå in och ut hos henne, för det har blivit spått att hon ska bli gift med en simpel soldat, och det tyck­ er inte kungen om!
­Henne skulle jag allt vilja se! tänkte soldaten, men det
kunde han ju rakt inte få lov till.
Nu levde han livets glada dagar, gick på teatern, åkte i den
kungliga parken och gav de fattiga mycket pengar, och det var vackert gjort av honom. Han mindes gott från svunna dagar hur svårt det var att inte äga en skilling!
Nu var han rik, hade fina kläder och fick många vänner, och de sade allesamman att han var en trevlig karl, en riktig kavaljer, och det tog soldaten alls inte illa upp. Men då han varje dag gav ut pengar och inte tjänade något hade han till slut inte mer än två skillingar kvar och måste flytta ifrån de
vackra rummen, där han hade bott, till en liten kammare all­ deles uppe under taket, borsta sina stövlar själv och laga dem med en stoppnål, och ingen av hans vänner kom och hälsade på honom, för det var så många trappor att gå i.
Så var det en mörk kväll, och han hade inte ens råd att köpa sig ett ljus. Men sa kom han att tänka på att det lag en liten ljusstump i elddonet som han hade tagit med sig från det ihåliga trädet, det som häxan hissade ner honom i. 

Han plockade fram elddonet och ljusstumpen, men i detsamma som han slog eld och gnistorna sprutade från flintan flög dörren upp, och framför honom stod hunden med ögon så stora som tekoppar, den som han hade sett nere i trädet, och hunden sade: ­ Vad befaller min herre?

­ Vad nu då! sade soldaten. Det var ett lustigt elddon, jag kan alltså få vad jag vill ha! Skaffa mig litet pengar, sade han till hunden, och vips var den försvunnen och vips var den till­baka igen och höll en stor påse full med slantar i gapet.

Nu visste soldaten vilket märkvärdigt elddon det var! Slog han eld en gång kom hunden som satt på kistan med kopparslantar, slog han två gånger kom den som hade sil­ verpengar och slog han tre kom den som hade guld. Åter flyttade han in i de vackra rummen därnere och fick de fina kläderna på sig, och nu kände alla hans vänner honom, och de höll så mycket av honom.

Så tänkte han en gång: ­ Det är i alla fall konstigt att man inte får se prinsessan, hon ska ju vara så vacker, det säger alla, men vad hjälper det när hon alltid sitter i det där stora kopparslottet med alla tornen! Kan jag rakt inte få se henne? Var har jag mitt elddon?
Och så slog han eld, och vips kom hunden med ögon så stora som tekoppar.
­Det är visserligen mitt i natten, sade soldaten, men jag ville så innerligt gärna se prinsessan, bara ett endaste ögon­ blick!
Hunden for strax ut genom dörren och dök upp igen med prinsessan innan soldaten visste ordet av. Hon satt och sov på ryggen på hunden och var så vacker att vem som helst kunde se att det var en riktig prinsessa. Soldaten kunde inte på villkor låta bli, han måste kyssa henne, för han var en riktig soldat.
Hunden sprang så tillbaka igen med prinsessan, men då det blev morgon och kungen och drottningen drack te, sade prinsessan att hon hade drömt en så underlig dröm under natten, om en hund och en soldat. Hon hade ridit på hun­ den, och soldaten hade kysst henne.

­Det var just en snygg historia! sade drottningen.
Nu skulle en av de gamla hovdamerna vaka vid prinses­sans säng nästa natt för att se om det verkligen var en dröm, eller vad det kunde vara.
Soldaten längtade alldeles förskräckligt efter att få se den vackra prinsessan igen, och så kom då hunden om natten, tog henne och sprang så fort han kunde. Men den gamla hovdamen tog sjöstövlar på sig och sprang lika fort efter. Då hon såg att de försvann in i ett stort hus tänkte hon att nu vet jag var det är, och hon ritade med krita ett stort kors på porten. Så gick hon hem och lade sig, och hunden kom till­baka med prinsessan. Men då han såg att det var ritat ett kors på porten där soldaten bodde tog han också en bit krita och satte kors på alla portarna i hela stan, och det var förståndigt gjort, för nu kunde ju inte hovdamen hitta den rätta porten när det var kors på allesamman.

Tidigt på morgonen kom kungen och drottningen, den gamla hovdamen och alla officerarna för att se var prinses­ san hade varit.
­ Där är det, sade kungen då han upptäckte den första porten med kors på.
­Nej, här är det, söta du, sade drottningen som såg en annan port med kors på.
­Men där är ett och där är ett! sade de allesamman; var de tittade var det kors på portarna. Så då begrep de att det inte tjänade något till att leta.
Men drottningen var en mycket klok kvinna, hon kunde mer än åka i kaross. Hon tog sin stora guldsax, klippte sön­der ett stycke siden och sydde en liten näpen påse. Den fyll­de hon med små fina bovetegryn och band fast på prinses­ sans rygg, och när det var gjort klippte hon ett litet hål på påsen, så att grynen kunde rinna ut hela vägen där prinses­san färdades.

Om natten kom hunden tillbaka, tog prinsessan på sin rygg och sprang med henne till soldaten som höll så mycket av henne och så gärna skulle ha velat vara prins för att få henne till hustru.
Hunden märkte inte alls att grynen sipprade ut ända från slottet och till soldatens fönster där han sprang upp på väg­ gen med prinsessan. På morgonen kunde kungen och drott­ ningen se var deras dotter hade varit, och så tog de soldaten och satte honom i finkan.
Där satt han. Hu, vad det var mörkt och tråkigt, och så sade de till honom: ­ I morgon blir du hängd. Det var inte roligt att höra, och sitt elddon hade han glömt hemma på värdshuset. På morgonen såg han genom järngallret i det lilla fönstret folk som skyndade ut ur stan för att se honom hängas. Han hörde trummorna och såg soldater marschera. Alla människor sprang i väg; där var också en skomakarpoj­ke med förskinn* och tofflor, han satte av i en sådan galopp att hans ena toffel flög av och åkte ända bort till muren där soldaten satt och kikade ut mellan järnstängerna.

­Hej, skomakarpojke, du ska inte ha så brått, sade solda­ten till honom, det blir i alla fall inget av förrän jag kommer. Vill du inte kila dit där jag har bott och hämta mitt elddon, så ska du få fyra skilling. Men du måste lägga benen på ryggen!
Skomakarpojken ville gärna ha de fyra skillingarna, och han rusade i väg efter elddonet, gav soldaten det och ­ ja, nu ska vi få höra!
Utanför staden hade man rest en stor galge, och runt om 

förskinn arbetsförkläde av skinn

Elddonet 29
den stod soldaterna och hundratusentals människor. Kungen och drottningen satt på en ståtlig tron mitt emot domaren och hela rådet.
Soldaten stod redan uppe på stegen, men då de skulle lägga snaran om hans hals sade han att innan en syndare led sitt straff brukade man ju alltid låta honom få en oskyldig önskan uppfylld. Han ville så gärna röka en pipa tobak, det var ju den sista pipa han fick i denna världen.
Det ville inte kungen neka honom, och så tog soldaten sitt elddon och slog eld ­ ett, två, tre! ­ och där stod alla hun­ darna, den med ögon så stora som tekoppar, den med ögon som kvarnhjul och den som hade ögon så stora som Rundetaarn.
­Hjälp mig nu så jag inte blir hängd! sade soldaten, och då rusade hundarna på domaren och hela rådet, högg en i benen och en annan i näsan och kastade dem högt upp i luf­ ten så att de föll ner och gick alldeles i kras.
­ Jag vill inte! sade kungen, men den största hunden tog både honom och drottningen och kastade dem efter alla de andra, då blev soldaterna förfärade, och allt folket ropade:
­ Lille soldat, du ska bli vår kung och få den vackra prin­sessan!

Så satte de soldaten i kungens kaross, och alla tre hundarna dansade framför den och ropade hurra, och pojkarna visslade i fingrarna och soldaterna skyldrade gevär. Prinsessan kom ut ur kopparslottet och blev drottning, och det hade hon ingenting emot! 
Bröllopet varade i åtta dagar, och hundarna satt med till bords och gjorde stora ögon.